Hemma igen
Med det menar jag, hemma från sjukhuset där jag legat inlagd sedan söndag kväll. Plötsligt, som från det blå, drabbades jag av skyhög feber, frossa och illamående. Ringde tranplantationsavdelningen och fick komma in direkt. När jag anläde dit hade jag 39,8 i feber. Då är man inte så tuff - jag lovar. Ändå måste jag nog säga att jag var ganska tuff… jag promenerade och drog min väska från sjukhusentrén där taxin lämnade mig och gick till avdelningen. Det susade i öronen och jag var vimmelkantig när jag kom fram. Men det funkade på något sätt i alla fall. Och mitt i allt snökaos och inställda tåg gick taxiresan smärtfritt.
Detta var inte roligt att vara med om. En bakterie både i magen och urinvägarna. Det innebar både att kräkas, ha diarré och värk, hög feber, frossa och svettningar. Hu - ingenting jag önskar min värsta fiende ens om jag hade en, vilket jag är tacksam över att inte ha. Vad jag vet i alla fall…
Nåja, intravenös antibiotika och 1 1/2 dygns sömn, med korta pauser av vakenhet för ovan nämnda. Jag hade dropp i 2 dygn för jag fick inte i mig något. Tack och lov fanns det medicin mot illamåendet och det underlättade mycket.
Var bakterierna kom ifrån? Från min egen kropp… Plötsligt fick de övertaget. Att sånt händer beror på immunnedsättningen. Nu ska det övervägas någon form av långtidsbehandling och det ser jag fram emot. Det ska bli skönt. Jag hade även en egen idé om varför jag fick detta denna gång och la fram den för läkarna som blev ytterst intresserade och kallade det smått revolutionerande - de hade inte tänkt i de banorna förrut. Nu är jag lite av en försökskanin. Experimentet börjar om några veckor, så får vi se vad det leder till. Förhoppningsvis hjälp till mig och andra kvinnor som är transplanterade. Vi får se.
Nu är jag som sagt var hemma igen. There is no place like home! Även om jag är evinnerligt tacksam över de underbara människorna och själva avdelningen Transplantation på Huddinge! Så glad och tacksam över att de finns, vårdar och räddar liv dag efter dag! Nu ska jag njuta av hemmets trygga, lugna vrå.
Ps. Taxiresan hem gick fantastiskt bra. Solen skiner och vägarna var bara! Vi åkte E4:an hela vägen. Ds.
Men käre nån. Skönt att du är hemma igen.
Underbart att det så pass bra att du redan är på benen och hemma!
Nu förstår du väl att jag och andra läsare är nyfikna på vad det är du kommit på som inte läkarna tänkt på:)
Vila, och var rädd om dig!
Kram Carina
@Carina: Ja, det förstår jag. Ska berätta om det längre fram - lovar
Fortfarande är jag väldigt matt och trött, jag fick åka hem ovanligt fort denna gång. Men nu är det vila som står på schemat.
Var rädd om dig du också! Kram
Jätte kul och skönt att se att du är hemma igen efter den här persen. Du skrämmer oss lite varje gång. Vi har saknat dig och dina inlägg och hoppas nu att du blir tillräckligt pigg så vi kan se dig mer här nu framöver…
/Kram Jocke & Mia
Skönt att du mår bättre! Ta det lugnt, som sagt, det tar tid att hämta sig från en rejäl infektion. Jag är glad för varje gång mitt CRP är OK när jag lämnar prover (imorgon är det dags igen). Sköt om dig!
Fy vad trist. Det slog mig igår att du varit tyst senaste tiden. Nu förstår jag varför!
Skönt att du är hemma och på benen igen!
Kram, Göran
Håller med de andra: TA´T LUNGT!
Kram jag
@Kidneybönan och Marie: Jag lovar att jag tar det lugnt. Orkar inte annat, är helt matt i kroppen.
Håller tummarna för din provtagning i morgon KB!
Kram
@Anna-Klara, Jocke & Mia och Göran:
Tack, det är fantastiskt skönt att jag är hemma och att det gick såpass fort. Men vid minsta ansträngning blir jag svettig och matt, så det är bara att ta det som det kommer. Är som tur är sjukskriven drygt en vecka till, så jag borde hinna bli frisk även från förkylningen som kom som en objuden snyltande gäst idag tills dess.