Halloj, nu är det länge sedan jag haft möjlighet och ork att blogga. Tänkte börja med den turbulenta påsken. Vi var 14 personer i stugan, det var ganska mycket - men finns det hjärterum finns det stjärterum, heter det ju. Resan upp gick bra, vi unnade oss taxi både till och från Arlanda och det är värt varje krona. Mamma och pappa hämtade oss på Kiruna Flygplats och sedan bar det iväg till Coop för matinköp innan vi åkte vidare till stugan.

Första kvällen var det bara vi fyra där - en riktig mjukstart. Vi åt gott och myste med lite vin, öppen eld och hade allmänt lugnt och trevligt. Efter det sov jag i 12 timmar i sträck! När det har skett senast är dolt i dimma. Dagen efter öste folket in. Lugnet var som bortblåst

Vi hade fina dagar med snöskoter, fotografering, utegrillning, skidåkning, spelkvällar och bastubad. Mitt i alltihopa firade vi påsk med äggletning och påskmiddagar. Som vår tradition bjuder åt vi Mämmi, en finsk (påsk)efterrätt. Den faller inte alla i smaken men gillar man den är den given varje påsk.

Det var inte tyst många sekunder per dygn med så mycket folk. Allt var perfekt tills pappa råkade ut för sin olycka. Han halkade och ramlade baklänges utan att hinna ta emot sig. Landade på nacken mot den hårda och isiga skaren. Dagen efter började han uppträda underligt, vi märkte att han inte såg någonting på vänster öga, han pratade osammanhängande och hade huvudvärk. Mamma ringde akuten i Kiruna och de bad oss komma in genast.

Han blev inlagd på intensiven, de magnetröntgade honom och det visade sig att han fått en kraftig hjärnskakning samt en ytlig hjärnblödning. Blodet låg mellan hjärnhalvorna och det visade sig vara tur eftersom det inte bildades tryck på hjärnan på det sättet. Han fick ligga på intensiven i 2 dygn och sedan för observation på vårdavdelning 3 1/2 dygn till.  Personalen på Kiruna Sjukhus är värd att rosas på alla sätt och vis. De var helt underbara, från läkare till undersköterskor. Som tur var stannade blödningen, annars hade det blivit operation i Umeå.

Vi åkte in dagligen från stugan för att hälsa på honom, men hann ändå njuta av stuglivet. De tre sista dagarna var det bara jag, Jonas och mamma i stugan. Trevligt det med. Jonas fotade några av sina bästa bilder där uppe. Sprakande norrsken och kristallklara stjärnhimlar, fartfyllda skoterbilder och underbara fjällvyer. Jag älskar att vara med när han fotar och sedan se resultatet. Jag är stolt över hur duktig han är

Under tiden vi var borta hade grannen ingen tv-bild, det fick vi veta kvällen innan vi skulle åka. Det förstörde hela den kvällen som vi planerat att göra helt andra saker än sitta i telefonköer hos ComHem hela kvällen. Vi hade lämnat nyckeln till en vi känner så att ComHem skulle kunna gå in i vår lägenhet och kolla om det var hos oss det var fel. De hade inte varit här, så när vi kom hem bokade de en tid med oss för kontroll och det visade sig att vi inte överhuvudtaget var sammankopplade med grannen. Istället var det en annan granne som renoverade sin lägenhet en bit bort som kopplat ur sin sladd som ställt till alltihop. Dessutom var det Jonas som hittade var felet låg - ComHem-killen tänkte i helt andra banor. Gudskelov lyssnade han på Jonas och allt löste sig till det bästa Tänka sig att man måste göra allting själv…

Nu har vi jobbat en vecka och det har varit otroligt mycket att göra, jag har stupat i säng på kvällarna och inte orkat blogga eller göra så mycket annat heller. Däremot har jag kommit igång med min stegräknare och går 1o.000 steg som minst per dag. Det känns väldigt bra. Nu får jag hoppas på att både njuren och foten som krånglat håller sig friska och krya.

Den här helgen har vi gjort vårfint på balkongen och på vår lilla trädgårdsplätt. Nya blomkrukor och massor med penséer. På balkongen en silverfärgad blomlåda med förgätmigej och blåa penséer, en ny fin vaxduk och idag investerade vi i en ny konstgräsmatta som vi ska skära till nästa helg. Man måste ju få lite vila under helgen också. Så nu kan vårsolen komma